Skötselråd

 

 

 

Skötselråd

 

 

 

SKÖTSELRÅD

 

Innan ni köper en kanin...

Tänk på att den kan bli 7-9 år gammal.

Har ni tid och lust till att ta hand om den så länge?

Jag vill helst inte att de kaninungar jag säljer hamnar på Blocket

pga att köpet ej var genomtänkt.

Om ni är osäkra på om ni verkligen orkar ta hand om kaninen,

så är det bättre att hyra en. Då finns det möjlighet att lämna tillbaks.

 

En vuxen ska alltid ha huvudansvaret.

OK att man köper kanin till ett barn, men ett barn klarar inte ensamt av att sköta det.

 

 

 

FODER

 

 

Huvudfödan för en kanin är HÖ. Ca 90% av kosten ska bestå av hö av bra kvalitet.

Hö och fräscht vatten ska aldrig saknas i kaninens bur!

Det kan vara bra att lägga höt i en höhäck eller liknande så att det kommer upp en bit från golvet.

På så sätt så undviker man att kaninen kissar i höt.

Höt ska kompletteras med pellets. Jag rekommenderar INTE de sk gnagarblandingar som säljs.

De leder ofta till både fetma och näringsbrist, eftersom kaninen väljer ut det godaste och ratar resten.

En kanin som bara får pellets verkar vara nöjd med det, minst sagt.

Kaniner tillverkar eget protein i form av "nattbajsar", avlånga klasar som är mörkare och mjukare än de vanliga bajskulorna.

Detta äter kaninen sedan upp, och det är helt naturligt. Om än lite äckligt...

Om kaninen lämnar dessa så får den för mycket pellets. Minska pelletsgivan alltså.

Hur mycket pellets en kanin ska ha varierar så klart mellan märkena, men max ca 0,5 dl per dag brukar vara lagom för dvärgkaninerna.

Du gör INTE kaninen en tjänst genom att ge mer.

 

Grönsaker, rotsaker, gräs och grenar är välkommet, men ingen nödvändighet.

Och inte alltför mycket av det heller, kaninmagar är känsliga.

Kål ska ges med måtta, det är gasbildande och kaniner kan inte fisa eller rapa.

 

Dock ska man veta, att det är lag på att kaniner ska ha tillgång till trä att gnaga på. Så om man har en plastbur utan

exempelvis trähus, så måste kaninen ha en pinne eller liknande i buren.

Tänk på att vänja kaninen försiktigt vid gräs! Ger man för mycket så får den lätt diarre.

Några strån om dagen i början, öka sedan sakta.

Om kaninen blir lös i magen, ge den bara hö och vatten någon dag så brukar det rätta till sig.

Om kaninen har ätit mycket gräs och löv så kan den tillfälligt kissa rött, "blodfärgat".

Det är helt naturligt och inget att oroa sig för.

Förstoppning är ett livshotande tillstånd för kaniner!

Om kaninen sitter och trycker i ett hörn och inte bajsat på något dygn, så måste man hjälpa den att komma i gång.

Man kan ge kaninen lite matolja med hjälp av en liten dosspruta. Massera magen lite lätt och se till att kaninen rör sig.

 

Kaningodis som gnagarstänger och liknande ska ges med måtta, eftersom även det lätt leder till fetma!

Visst kan kaninen få det någon gång ibland, men inte ofta.

 

Alla kaniner som jag säljer får med sig en påse med pellets. Denna ska kaninen få av under den första tiden.

Första dagen får den bara hö och vatten, andra dagen bara det medskickade fodret, sedan kan man börja blanda in det man själv har tänkt ge.

Var försiktig med övergången mellan olika foder.

Vatten rekommenderar jag att ni ger på flaska, det hålls inte fräscht särskilt länge i en öppen skål. Mina kaniner är vana vid flaska.

 

 

 

BUREN

 

 

 

Enligt jordbruksverkets regler så ska en bur för dvärgkaniner hålla MINST följande mått:

Yta: 0,5 kvm

Längsta sida: 1m

Kortaste sida: 0,5m

Höjd: 0,5m

OBS! Gärna större.

Kaninen ska även ha en hylla eller hus att sitta på.

Dessa är mycket uppskattade, och de flesta av mina kaniner tillbringar stora delar av sin tid uppe på hyllorna.

Buren ska INTE placeras i drag inomhus, då det kan göra att kaninen får rinnande ögon och i värsta fall kan den bli förkyld.

Kaniner är ganska känsliga djur, och en lunginflammation är direkt livshotande.

 

Vad man har för typ av bur är en smaksak. Det finns en uppsjö av olika modeller till salu

(många av dem håller tyvärr inte lagliga mått, men säljs ändå som kaninburar)

Det viktigaste förutom storleken som jag ser det, är att buren är lättstädad, att det går att komma åt överallt.

En plastbur som har fått beläggningar kan man låta stå några minuter med ättika. Det fräter bort beläggningarna, effektivt som bara den!

I träburar rekommenderar jag att använda kalk i toahörnen, ca en gång per vecka.

Finns ett bra märke som heter Stalosan, som är utvecklat speciellt för hästboxar och liknande.

Detta är bra för hygienen i buren.

Även Virkon desinfektionsmedel fungerar bra för kaninburar och tillbehör. Finns på Granngården bland annat.

 

Många kaniner föredrar att buren öppnas framifrån, de blir rädda när man närmar sig uppifrån.

 

Betesbur är uppskattat på sommaren, det finns en uppsjö av modeller.

Om ni bygger själva, använd putsnät/fyrkantsnät i stället för hönsnät.

Det funkar bra att göra rasthagar av kompostgaller, men tänk på att göra golv och tak.

Klä gärna gallren med nät, en del dvärgkaniner kan klämma sig igenom maskorna.

 

I botten på buren ska man ha en tjockt lager strö. Man kan använda halm, spån, torv eller sk "toa-lätt" som är cellulosapellets.

Till Lejonen (främst ungdjur) rekommenderar jag halm eller toa-lätt, eftersom annat fastnar i pälsen.

Inte så roligt kanske, om man har en kanin som skuttar in och ut ur buren som den vill.

 

Jag använder dock spån till mina, men man får vara beredd på att borsta kaninenn varje gång man tar ut den ur buren ;)

Kattsand rekommenderas inte, eftersom dammet kan vara skadligt för kaninens lungor. Det går dock bra att ha i toalådan.

Hur ofta ska man städa? Ja... Ett par gånger i veckan tycker jag nog att man kan kosta på sig, särskilt om man bara har en kanin.

Själv städar jag gärna oftare än så. Det är roligt att städa, djuren verkar må så gott när det är rent och fint.

 

En tjock gren eller liknande att gnaga på tycker de flesta kaniner om.

Var dock försiktig med björkgrenar på vintern, då de avger ett ämne som är giftigt för kaniner.

Sälg är solklar favorit här, barken äts begärligt!

Till skillnad mot gnagare så behöver kaniner dock inte ha något att gnaga på för att slipa ner tänderna, så länge som de har korrekt bett.

Tyvärr förekommer bettfel, som medför att tänderna inte slipas ner på ett normalt sätt.

Då måste tänderna klippas hos veterinär, och det är inte en alldeles enkel historia då det ska göras ofta.

Min åsikt är att det är bättre att en sådan kanin får somna in.

Bettfel är ett allvarligt fel som dessutom är starkt ärftligt. Kaniner med bettfel (och deras nära släktingar) skall utan undantag tas ur aveln.

 

 

PÄLSVÅRD

 

Den Lejonhuvade kaninen har ju ganska mycket päls, särskilt som ungdjur då en del ser ut som ullbollar.

Pälsvården är dock inte så omfattande som man skulle kunna tro.

Ett ungdjur får man borsta ett par gånger i veckan minst, särskilt om den ska ställas ut.

Då vill man inte riskera att manen tovar igen och måste klippas.

Jag använder en helt vanlig karda till mina kaniner, i kattmodell.

Ungdjuren börjar jag borsta bak vid svansen, och viker fram övrig päls så jag kommer ända in till huden.

Det är viktigt att borsta ända in, om man bara borstar på ytan så filtar bottenullen ihop till slut.

Om man inte ska ställa ut sin kanin så går det bra att använda en gles kam till manen. Jag tycker i och för sig att

manen är en viktig del av den Lejonhuvade kaninen, och den ska man vara rädd om.

 

Ställen där det tovar extra lätt är bland annat ovanför svansen, mellan öronen, bakom frambenen och mellan bakbenen.

Där kan det behövas lite extra tillsyn.

En vuxen (ca 7 mån och uppåt) Lejonhuvad kanin är lättskött.

De fäller av ganska mycket mellan 4 och 9 månaders ålder, hanarna kan ibland tappa i stort sett hela manen.

Jag borstar igenom mina vuxna ca 1 gång per vecka, och passar samtidigt på att kolla igenom kaninen.

Kollar hur tänder och klor ser ut, och att kaninen är i gott skick i övrigt.

Även om man har dem ute av andra anledningar, så är det lätt att missa småsaker.

Så kan det vara bra att göra en ordentlig inspektion ibland.

Kaniner ska INTE badas! OM det trots allt blir så att ni måste bada kaninen, så måste ni vara jättenoga med att

torka den efteråt. Och utekaniner kan man absolut inte bada på vintern.

Om ni har ett lurvigt ungdjur, tänk på att hålla koll på ögonen. Det kan komma in skräp i dem som behöver

tas bort snabbt.

 

Om ni ska ställa ut er Lejonhuvade kanin så är pälsvården inför utställning betydligt mer omfattande.

Har ni köpt en kanin med stamtavla av mig och blir sugen på att ställa den, så hjälper jag gärna till.

Praktiskt om det går, annars kan jag tala om hur ni ska göra, alternativt hänvisa till någon som kan visa.

 

 

 

 

KANSKE EN KOMPIS?

 

Kanske kommer det en dag då ni känner att ni vill ge kaninen en kompis.

Då ska ni veta det, att kaniner är kolonilevande, inte flockdjur.

Kaniner behöver stor yta för att kunna samsas, och det är ändå inte säkert att de går ihop.

Det värsta är att de kan vara sams länge, för att sedan helt plötsligt slåss på blodigt allvar.

Två könsmogna hanar slåss i 99% av fallen, och det kan sluta riktigt illa. De brukar försöka kastrera varandra...

Två honor KAN funka, men jag vet av egen erfarenhet att det är stressande för dem, även om de inte slåss.

En hona och en kastrerad hane brukar oftast samsas fint. MEN, att kastrera en kanin är relativt dyrt och inte helt riskfritt.

Att ha okastrerade kaniner av olika kön tillsammans är absolut inte att rekommendera!

Honkaniner fungerar inte som hund och katt, utan de kan bli parade och dräktiga i princip när som helst.

De brunstar dessutom om direkt efter födseln, så har man honan och hanen tillsammans så får de kull på kull. Inte bra för någon part...

Att ha en kompis i en bur intill, kan kaninen absolut uppskatta. Men det är bäst att i så fall skaffa båda kaninerna innan de blir könsmogna.

Alternativt 2 lite äldre honor som suttit tillsammans hos uppfödaren.

 

En vuxen kanin som har levt själv hela livet, kanske inte ens tolererar en annan kanin som sitter i en bur flera meter bort. Tyvärr.

Så tänk igenom det noga innan du köper en kanin till!

 

 

 

 

Vill du läsa mer om kaniner?

Då rekommenderar jag

 

 

 

 

Copyright © Petra Borgström