Lejonhuvad kanin

 

 

LEJONHUVAD KANIN

 

en liten guide för nyfikna

 

Lejonhuvad kanin är en relativt ny ras, den blev godkänd i sverige 2003. Det är en ras som lockar många, särskilt unga och nybörjare.

Till skillnad mot vad många tycks tro, så är det en svår ras att avla på och lära känna.

Den Lejonhuvade kaninens särdrag är manen, ett anlag som kan ta många år att förstå sig på och någorlunda behärska.

Här tänkte jag dela med mig lite av det jag har lärt mig under mina år med rasen, hjälper det en enda person att hitta rätt så är jag nöjd!

 

Vi kan först och främst börja med att reda ut begreppen kring rasens olika pälstyper.

Har sett på många hemsidor att man förklarar att rasen finns i 4 olika sorter.

*Dubbelmanad

*Enkelmanad

*Peking

*Teddy

 

I utställningsavel ska inget annat än dubbelmanat förekomma!

En enkelmanad kanin har alltid inkorsning av annan ras, och hjälper inte rasen framåt.

"Peking", är ett ord som används för ett lejon med väldigt mycket päls på kroppen,

oftast bara en kort fläck på ryggen.

Ungdjur ska enligt mig ha "pekingpäls", för att sedan fälla av och få kjol och man.

Teddypälsade Lejon förekommer ibland även i utställningsavlade kullar,

men de ska absolut inte avlas vidare på! De förbättrar INTE manen tillsammans med dåligt manade djur

som en del tycks tro, däremot så lämnar de vidare sin egen inkorrekta pälstyp.

 

Hur känner man då igen en teddypälsad unge?

Vad jag har sett på mina, så är de alltid väldigt lurviga under baktassarna.

De har även en extremt lång och lite lockig päls på kroppen, ofta lite längre än manen.

De tovar också betydligt mer än normala ungdjur.

Rekommenderar INTE att teddys säljs till kel just pga filtningstendensen, det ska i så fall vara till någon som

vet vad pälsvård innebär.

 

 

teddypälsad hona, 11 veckor

 

 

 

 

Att välja ungdjur

 

 

Jag rekommenderar alltid nya uppfödare att välja vuxna djur att börja med, eller åtminstone utställda ungdjur.

Dels så ser man mer vad man får, dels så säljer en uppfödare sällan de riktigt bra ungarna vid 8 veckor.

Men förr eller senare kommer ju dagen då man ska välja vad man ska spara ur en kull, eller köpa in en unge/ungdjur.

Här kommer lite att tänka på!

 

Först och främst. En unge/ungdjur ska INTE se ut som ett vuxet Lejon!

Ett 8-10 veckors djur som redan har kjol och man, blir ytterst sällan bra som vuxen.

Vid 8 veckor så är ett lovande djur oftast helt lurvigt, för att så smått börja fälla av.

Ett ungdjur på 3-4 månader med sparsam man blir INTE bättre med åldern, manen är inget som kommer utan den försvinner snarare.

Längden utvecklas ofta fram till 4-5 mån på ett riktigt bra djur, men volymen ska finnas där redan vid 8-10 veckor.

Det kan ta ett tag att lära sig se skillnad mellan lovande och teddy som nybörjare, då de är ganska lika.

Har du möjlighet att spara de bästa ur kullen så är et guld värt, det lär du dig mycket på!

 

Glöm för guds skull inte bort kroppen!

Lejonhuvad kanin är en pälsras, och som sådan har de ofta svårt att hålla kroppen under ungdjurstiden när pälsen växer till.

Det som tappas då är dessutom oftast svårt att få tillbaks.

Därav är det av största vikt att försöka få till kropparna så bra som möjligt.

En bra kropp ska vara välmusklad från bogbladen och ända bak till korset, du ska känna så lite ben som möjligt.

Den ska även ha paralella bakben, och inga utstickande knän!

Om du avlar på väldigt beniga djur så gör du både dig själv och rasen en otjänst.

Tyvärr så är dock kropparna på rasen sämre än de borde vara, eftersom de inte har prioriterats i tillräcklig grad.

Men undvik de allra sämsta kropparna, och para aldrig två djur med dålig kropp!

 

 

 

Lovande unghona, 9 veckor

 

 

Hona av kelkvalitet, 8 veckor

 

 

Unghona , mycket lovande! 4 månader

 

 

 

Unghona av kelkvalitet, 3,5 månader

 

 

 

 

 

Hur ska då ett vuxet Lejon se ut?

 

 

 

 

 

Kaninen på bilderna ovan motsvarar mitt ideal ganska bra. Hon har även fått 95 poäng av 4 olika domare,

så hon är nog ganska nära standardens ideal också.

 

Ett vuxet Lejon ska ha kvar en praktfull man som är jämn runt hela huvudet (dock kan den aldrig få lika tjock man bakom öronen).

Även om rasen är en dvärgras så ska den inte se dvärgaktig ut, och den ska sakna dvärggen.

Den ska ha en kort, kompakt och väl muskelfylld kropp.

Bortsett från manen så ska pälsen vara kort, blank och ha bra slag, dvs den ska lägga sig som vanligt igen när

man dragit handen mothårs genom pälsen.

Huvudet ska vara ganska kraftigt och får inte bli för smalt mellan ögonen så kaninen ser ut som en fisk framifrån ;)

Inte heller benen får bli för tunna, de ska ha kraftig benstomme.

En bra presentation är alltid trevlig och kan höja kaninens poäng ett snäpp.

Det vill säga att kaninen sitter upp på bordet, avslappnat och gärna sträcker lite på sig för att visa vad snygg den är.

Öronen ska vara öppna (vikta öron är ett fel) och bäras avslappnat, inte ihop som på en Hermelin.

 

En sak man måste vara medveten om, är att hanarna oftast har sämre man än honorna.

Det betyder dock inte att man ska acceptera att hanar ser hemska ut, det finns fina hanar som har kraftig man även vid ett par års ålder.

Det man dock aldrig kommer ifrån med rasen, är att både hanar och honor ser anskrämliga ut periodvis.

Lejonen fäller av sin päls, många (av bra kvalitet) får tillbaks dem men långt från alla.

De bästa Lejonen går att ställa även efter kull/som vuxna.

Om du ska köpa en vuxen kanin, be att få se bedömningskort och bilder från när den var som bäst.

 

Temperamentsmässigt så är den Lejonhuvade kaninen oftast en lugn och trygg kanin.

Det är väldigt sällan som den är revirhävdande eller attackerar vid matdags.

Det bör vi vara rädda om, då uppfödning av rasen innebär en hel del ungar som inte duger som utställnngs/avelsdjur,

och dem ska man med gott samvete kunna sälja som kelkaniner!

 

Även bettfel och andra defekter är mycket ovanliga, särskilt jämförelse med de andra dvärgraserna.

Låt oss hålla det så, avla inte på kända (eller misstänkta) bärare.

 

Var kräsen med vad du avlar på och vad du säljer till andra uppfödare, det tjänar både du och rasen på!

 

Copyright © Petra Borgström